Ida hjärta umeå

I morse klockan 06.30 rullade tåget in på Umeå tågstation. Resan gick mycket bra och när jag hoppade av så var det strålande sol och inte alls så kallt, vår vår vår!

Helgen har varit toppen, de leenden som lämnade Karlskoga kan bara betyda en sak och det är att alla var nöjda. Det viktigaste för en ungdom som har en inflamatorisk tarmsjukdom är att träffa andra som förstår och vet direkt vad man pratar om och kanske kan komma med tips eller liknande.

Min mage mår väl inte toppen just nu men det var kanske inte heller något oväntat efter en riktig förkylning som alltid sätter sig på min mage, att det har varit mycket med projektet och dessutom så börjar tentan närma sig. Det är ibland konstigt hur något kan bli vardag och helt normalt. Om ni skulle skita blod så skulle ni nog antagligen anse er ganska dåliga men hos mig blir det vardag och ses kanske som en dålig dag eller period. Något som jag tror man måste göra det till för att orka men som ju kan bli farligt i längden. Men vad ska jag göra, jag kan ju inte sluta upp med att göra allt som jag älskar eller vill göra, nej det går inte att ligga på soffan. Hade jag brutit ett ben så hade det varit enklare.

Men till något så otroligt mycket roligare. Idag firar Ingemar och jag ett halvår tillsammans, helt otroligt och helt underbart! 


Karlskoga



Jag fick också prova på hur det skulle kunna kännas att ha en stomi, Maria gick riktigt in för det
och hällde till och med senap i den så att det skulle blir lite mer naturtroget. Skitkul tyckte vi, haha!


// ida