Ida hjärta umeå

Idag har jag varit i skolan från kl 9 till 17 och har varit med basgruppen hela dagen eller jo jag hann träffa Isa lite också:)
Vi har jobbat med kommande rättsfallseminarium men också med Genusseminaritet som vi hade idag.

Jag har alltid varit intresserad av genus och kanske hänger det ihop med att jag kan se en koppling till psykologin och beteendevetenskapen. Men lyssnar man på resten av min klass eller för den delen på många i min generation så är genus inget något som får många poäng. Tråkigt tycker jag då vi alla är en del av det. Men problemet till varför det är så här tror jag beror på att man blandar ihop genusvetenskap med feminism.
Så fort man säger ordet genus så kan man få en reaktionen; "men kom inte dragandes med det där dravlet nu igen!" men genus handlar inte om KAMPEN mellan manligt och kvinnligt vilket snarare feminismen gör. Genus handlar ju om den vetenskap om jag nu får lov att kalla den för det som visar på de former, normer och mallar som finns.

För att dra ett eempel så skrev jag en uppsats i psykologin och undersökte förhållandet mellan föräldrar, deras barn och leksaker.  Genus är de mallar som vi följer och bli uppväxta i som man accepterar och inte ens tänker på att de finns. Varför tar du din dotter till tjejavdelning i leksaksaffären direkt? Varför tar du din son till pojkadelningen direkt? Många föräldrar svarade att de inte visste och det är det som genus handlar om, normen. Nu har det ju dock förändrats och vi har kommit långt det kan visas genom att många föräldrar faktiskt svarade att om deras dotter eller son hade frågat om att få gå till den andra avdelningen så hade de tillåtit det. Frågan är bara om barnet skall behöva fråga, eller om det ens kommer att göra det? Antagligen inte eftersom barnet har lärt sig indirekt genom allt runt omkring vilken avdelning som tillhör vem.

Det är synd att folk blandar ihop genus och feminismen. Och här tillåter jag mig att skylla på feminismen också, den har skapat en slags fientlighet mot allt som har med kön och jämställdhet att göra. Bara ordet gör så att folk stänger öronen.
Det är synd för genus är faktiskt intressant. Det handlar inte i genus om vem som är värd mest eller minst utan om hur människor beter sig och hur man bli den man blir. Hur kultur och normer formar oss.

På vårt program har vi genusinriktning men jag skulle säga att på grund utav den dåliga och felriktade genusundervisningen som vi har haft så har intresset i klassen bara minskat. På seminariet idag så hamnade jag i en diskussion men en kille som hävdade att en lag från år 1915 inte alls kunde vara på verkad av att det på den tiden bara fanns män i riksdagen. Jag menar att om de männen (eftersom det vid den tiden inte fanns en enda kvinna i riskdagen) var så duktiga att de kunde sätta sig utanför de mallar och normer som skapat dem så är det isåfall sjuihelsikes karlar. Men ingen, inte ens män i riksdagen (obs ironi) kan sätta sig utanför dessa för det är näst intill omöjligt. Den här killen menade också att vår lagtext och specillt i det här fallet avtalslagen är helt könsneutral. Idag har vi kommit så långt att alla faktiskt är lika inför lagen. Men lagtext är lagtex och vi kommer inte ifrån att det handlar om tolkning.
Kanske ser själva lagtexten könsneutral ut vid första anblicken men en lagtext blir ingenting förrens den har tillämpats så det är egentligen först där osm vi kan få reda på om lagtexten är könsneutral.

Vi tar tillexempel, en ny medborgare kommer till Sverige och bosätter sig här. Hur skall denna person som läser lagtexten förstå att den är könsneutral och gäller både kvinnor och män om man använder ord som han eller honom?
Även om vi som studerar lagtexten vet om att det är så, så är det väl ändå inte bara vi som skall förstå den och kunna tolka den rätt?

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar eller håller ni med? Stänger ni också öronen?

Be ambitious, girls!

// IDA